2. Timmarna
Om de viktiga tiotusen timmarna för att lära sig precis allt.
Den andra drömmen – att göra det lite mer på riktigt.
Tillsammans med ett litet kompisgäng; Jeanette, Ellinor och Daniel, med lån av UNFs ljus- och ljudutrustning och festlokalen Paletten som bas och inte minst med stöttande människor på kommunen – tog drömmen fart och det blev fler och fler knattearrangemang. Efter ett par år hade dock kompisgänget börjat tunnas ut.
Kvar till slut var Jonathan och Viking; de som ville mer och som ville satsa framåt. Det fanns massor av vilja men ingen riktig plan egentligen, ingen klar tanke om vad det hela skulle ta vägen. Förutom att det var enormt spännande och roligt. De tjänade några kronor och så kunde de köpa en begagnad teknisk pryl. De tryckte upp affischer på kommunen gratis, fixade ett knattedisco, tjänade lite mer pengar, köpte en ny sak – och så höll det på. De lånade lagerutrymme för sina saker, ömsom hos UNF, ömsom hos en kompis bror.
Att det där med att ordna discon och fester skulle kunna vara någon form av framtida yrke. Det var en ytterst diffus, om ens närvarande tanke. Men det fanns ett inneboende driv och engagemang som skulle visa sig vara helt avgörande. Och nu började de drömma om att göra det större, mer och även utanför Bengtsfors.
Ett par år hade gått sedan framgången med klassresan och det var dags att börja arrangera fester för jämnåriga. Det blev i Bengtsfors men också utanför, runt omkring i kommunen, så långt bort som Åmål till och med. Det växte sig större. Jonathan och Viking gick i skolan, fixade fester, jobbade som DJ’s, designade affischer, köpte och lagade tekniska saker. De jobbade extra lite här och där.
Även om antalet timmar var uppe på rött, under lång tid, lades en fast grund för vad som skulle bli Adapt. En grund som handlade om att bygga något från allra första början, att lära sig varendaste liten detalj, att ha just det där drivet, en ambition att prestera på max i alla lägen och att när det väl händer; när ljuset och musiken fyller rummet och festen drar igång – då ska upplevelsen vara så bra som det någonsin går. Det var det precis allt handlade om, redan då.
Men de stod inte helt ensamma i världen. Deras stora förebild var Jan-Åke Broqvist i Hagfors och hans Flying Dutchman Disco. Det var ett av Sveriges första och största mobila diskotek som åkte land och rike runt mellan 1970 och fram till år 2000. Jan-Åkes diskotek lockade tusentals danssugna varje gång och hade en imponerande gästartistlista med namn som Magnus Uggla, Gyllene Tider, Boney M, Johnny Thunders, Dr Feelgood, Ebba Grön, Thomas Ledin, Motörhead och många många fler.
Jan-Åke hade börjat trappa ner en smula runt 1995 och av honom köpte Viking och Jonathan det mesta av de tekniska prylar de behövde, på avbetalning och med skyhög ränta, men det var ändå en bra affär för båda parter. Det blev många turer till Hagfors och förutom teknik fick de med sig en hel del kunskap, tips och inte minst självförtroende hem till Bengtsfors.
Det blev mer och mer fester utanför Bengtsfors vilket ledde till att Adapt gjorde sin första riktiga investering: en släpvagn. Den var lite si och så i skicket, lite skamfilad var den och ett skevt hjul hade den, men den var hyfsat billig och framförallt; den gjorde jobbet.
Under nästan hela tiden verksamheten varit igång hade Vikings mamma, Elisabet, haft koll på pojkarnas pengar, vad som kom in och vad som gick ut. Även om det var småsummor och att det mesta var kontanter i handen. Men nu när jobben blev fler och summorna lite högre tryckte Elisabet på för att starta ett bolag och så blev det.
Då Viking och Jonathan var omyndiga, blev det till att besöka socialtjänsten (!), tillsammans med föräldrarna, för att få tillstånd att öppna ett bolag. Men till slut kunde de starta, ett handelsbolag blev det som döptes till DaFreak HB. En ny era tog sin början.